Erdoğan behåller troligtvis makten i Turkiet, i USA löser Biden knutar i skuldtaket

Merparten av finländarna följde med Finlands och Sveriges kamp i Eurovisionen, men för portföljförvaltare på tillväxtmarknaderna var den helgens viktigaste händelse det turkiska presidentvalet. Recep Tayyip Erdoğan, som har styrt Turkiet autokratiskt i redan två decennier som premiärminister och sedan som president, stod inför en tuff utmaning eftersom oppositionens Kemal Kılıçdaroğlu var något av en favorit inför valdagen. Erdoğan fick dock en avvärjningsseger med 49,5 procent av rösterna och förväntas vinna valet i den andra omgången om några veckor. I parlamentet behöll Erdoğans allians sin majoritet. Turkiet fortsätter alltså sin säregna ekonomiska politik som har lett till en betydande försvagning av valutan och en inflation på 50–80 procent, med en centralbank som styrs av presidenten. Nåväl, kanske nästa gång...

Placerarna väntar med spänning på om man kommer överens om ett skuldtak i USA eller om landet står inför insolvens

USA:s skuldtak på 31 miljarder dollar nåddes redan i mitten av januari. Finansministeriets bokföringstrick gjorde emellertid att man lyckades skjuta upp insolvensen. Men tiden håller på att rinna ut, och i början av juni hotar pengarna att ta slut på riktigt. Lyckligtvis börjar också politikerna vakna upp ur sin dvala, och president Biden försöker lösa knutarna tillsammans med ledningen för det republikanska partiet. Partiernas syner skiljer sig emellertid fortfarande mycket från varandra, då demokraterna kräver en ren höjning av skuldtaket och republikanerna driver ett lagförslag som också omfattar nedskärningar och villkor för de statliga utgifterna. Hur allvarligt är läget? 

Mycket allvarligt om ingen kompromiss nås och skuldtaket inte höjs. När debatten om skuldtaket i USA senast blossade upp ordentligt 2011 och en överenskommelse nåddes bara två dagar före det kritiska ögonblicket, såg vi mycket stora rörelser på statsobligations- och aktiemarknaderna. S&P sänkte då USA:s kreditbetyg från AAA till AA+, vars motstycke aldrig skådats. USA:s insolvens skulle få långtgående konsekvenser för ekonomin och sysselsättningen i landet. Aktiemarknaden skulle drabbas av ett massivt säljtryck, men dollarn skulle sannolikt förbli en skyddshamn. År 2011 gjorde USA:s 10-årsräntenivå en störtdykning på en procentenhet då placerarna tappade sin riskaptit, vilket är en möjlig reaktion även den här gången. Den svaga aktiemarknaden skulle återspeglas både på utvecklade marknader och tillväxtmarknaderna, och valutorna skulle försvagas kraftigt. 

Enligt min åsikt finns det emellertid ingen anledning till oro, åtminstone inte ännu. Vetskapen om att lånetaket bara sedan år 2000 har höjts eller avlägsnats hela 24 gånger torde trösta placerarna. Placerarna tror att en överenskommelse kan nås genom att titta på VIX- och MOVE-indexen som mäter temperaturen på marknaden. VIX-indexet, som mäter aktiemarknadens volatilitet, ligger långt under sitt 12-månaders genomsnitt på 17 procent, medan MOVE-indexet, som mäter volatiliteten på den amerikanska statsobligationsmarknaden, ligger ungefär i mitten av sitt 12-månadersintervall. USA:s 1-års CDS-nivå (priset på försäkring mot insolvens på USA:s skulder) är emellertid orolig och har stigit från sin normala nivå på 10–15 räntepunkter till över 150 räntepunkter. 

Räntor kompletterar placeringsportföljen

Som vi tidigare har skrivit har den kraftiga uppgången i räntenivåerna åter gjort räntemarknaden till en intressant tillgångsklass. De europeiska penningmarknaderna och statsobligationerna erbjuder en ränteavkastning på mellan 3 och 5 procent. Tillväxtländernas statsobligationer i dollar ger däremot ränteavkastningsnivåer på 8–9 procent. Statsobligationer emitterade i lokal valuta av tillväxtländernas periferistater ger redan över 13 procent. Om man till ekvationen tillägger det måttligare inflationstrycket och vändningen i USA:s räntehöjningscykel ser nivåerna alltmer attraktiva ut. Ränteplaceringar ger också diversifiering i portföljen. Det finns visserligen fortfarande risker, men de nuvarande räntenivåerna gör att risktagning betalar sig bra.