De regionala skillnaderna på tillväxtmarknaderna har ökat
Året är redan långt gånget och marknaden börjar så småningom koncentrera sig på nästa år. En översikt som följs aktivt är det omfattande prognospaket som ges ut av Internationella valutafonden (IMF) och som behandlar den globala ekonomin övergripande och ger prognoser för framtiden. För närvarande riktas särskild uppmärksamhet mot hur inflationen och budgetbalansen kommer att utvecklas i olika länder under åren 2023 och 2024.
IMF uppdaterar sina översikter fyra gånger per år, med övergripande uppdateringar i april och oktober. I samband med att IMF:s översikt offentliggörs ordnar affärsbankerna ofta möten där investerare kan diskutera med IMF:s representanter i olika länder samt centrala beslutsfattare.
I uppdateringen i oktober reviderades den världsekonomiska tillväxten som väntat nedåt till 2,7 % och tillväxtförväntningarna för tillväxtmarknaderna är fortsättningsvis högre (3,7 %) än för de utvecklade marknaderna (1,1 %). De regionala skillnaderna är visserligen stora. I sin uppdatering betonade IMF att riskerna i den globala ekonomin fortfarande är förhöjda. Den höga inflationen, konsekvenserna av kriget i Ukraina för energi- och matpriserna, USA:s centralbanks räntehöjningar och den starka dollarn är centrala nedåtgående risker för världsekonomin. I det avseendet bidrog IMF inte med någon ny information till marknadsdiskussionerna. Placerarna i tillväxtländerna fokuserade i sin tur mer på ländernas skuldhållbarhet och på tryggad livsmedelsförsörjning. Staterna har ett stort behov av att balansera sin ekonomi efter låntagningen i pandemins kölvatten, men samtidigt borde man stödja medborgarna när de höga priserna på livsmedel och energi gör det svårt att få vardagen att gå runt, i synnerhet i låginkomstländer. Det finns inga enkla lösningar på situationen, och lösningarna ser mycket olika ut beroende på statens ekonomiska situation.
I synnerhet många tillväxtländer har råkat i knipa i och med dessa utmaningar. Som stöd för dessa stater har IMF kommit till undsättning genom låneprogram. För att tilldelas pengar under IMF-programmet måste staten genomföra ekonomiska reformer som man kommer överens om när programmet utformas. Under hösten har IMF-program inletts bland annat i Egypten, Zambia och Sri Lanka. Även andra stater har visat intresse och sannolikt kommer ett betydande antal nya program att starta nästa år.
IMF har en betydande mängd medel att dela ut – cirka 980 miljarder dollar i olika former. Skillnaderna mellan länderna är dock stora, eftersom IMF tilldelar varje land en kvot som återspeglar det lånebelopp som varje land kan få. Kvoten beror på ekonomins storlek, öppenheten i landets utrikeshandel, exponeringen för utländska inkomstflöden och förändringar i dem samt valutareserverna. Till exempel uppgick det lånepaket som beviljades Argentina i våras till 44 miljarder euro, medan programmet som nyligen beviljades Egypten endast uppgick till 3 miljarder euro. IMF har i oktober tagit i bruk ett nytt finansiellt instrument (Resilience and Recovery Trust) som är tänkt att finansiera stater i kampen mot klimatförändringen. Programmet riktar sig i synnerhet till låginkomstländer och små östater som är särskilt känsliga för klimatförändringens verkningar. Programmets maximala storlek är antingen en miljard dollar eller en fördubbling av IMF-finansieringen, om landets kvot understiger en miljard dollar. Avsikten är att de rikare staterna ska finansiera denna specialfond.
Det är ändå viktigt att notera att problemen koncentrerar sig i vissa stater och att detta har tagit sig uttryck i form av kraftiga marknadsrörelser.
Det är ändå viktigt att notera att problemen koncentrerar sig i vissa stater och att detta har tagit sig uttryck i form av kraftiga marknadsrörelser. Exempelvis när det gäller tillväxtekonomiers statsobligationer i US-dollar steg kreditriskpremien för BBB-klassade länder som högst till en nivå om cirka 360 räntepunkter, och har därefter sjunkit med cirka 110 räntepunkter. I de svagare, B-klassade länderna ökade premien däremot som mest med cirka 380 räntepunkter och steg till över tusen räntepunkter, från vilket den nu har sjunkit med cirka 330 räntepunkter. Denna skillnad framhävs isynnerhet när det gäller de relativa vinnarna, där energiexportörer som Azerbajdzjan har dragit nytta av de stigande energipriserna. Även länder där skuldnivåerna inte har stigit, såsom Elfenbenskusten, har klarat sig utmärkt jämfört med länder som Sri Lanka, som gick i konkurs på grund av skuldkostnaderna.
Detta understryker skillnaderna mellan länderna. Tillväxtländerna utgör nämligen inte någon stor enhetlig grupp, utan det finns stora skillnader mellan länderna. Det finns vinnare och förlorare beroende på
marknadsläget. Detta accentuerar även betydelsen av en aktiv portföljförvaltning i svåra marknadssituationer.