Europeiska centralbanken funderar kring sin roll

Den skenande inflationen till följd av coronakrisen och Rysslands anfallskrig har satt centralbankernas löften om prisstabilitet i strålkastarljuset. I USA har FED tagit upp en hård kamp, men enligt vissa alltför sent. I eurozonen är situationen problematisk för ECB. Räntehöjningar är ett måste, men euroländerna är en heterogen grupp och åtstramningar passar inte för alla länder. Särskilt inte för Italien.

ECB till räddningen (igen)

Innan förra veckans extramöte hade ECB sänt ut tydliga signaler om att räntehöjningar är att vänta. Oron på räntemarknaden har dock ökat avsevärt till följd av inflationen. Till exempel steg räntan på Italienska statens 10-årsobligationer på kort tid till över fyra procent. Detta sågs som en ohållbar nivå, vilket tvingade ECB att reagera. ECB har något otydligt kommunicerat sin beredskap att stötta marknaden om vissa länders statsräntor stiger för mycket. Denna nivå har nu uppnåtts.

ECB behandlar återigen symtomen

Kärnproblemet för de sydeuropeiska länderna är deras svaga ekonomi. Länderna är skuldsatta och verkar sakna en vilja att genomföra reformer. För att inte behöva hjälp av ECB borde länderna stärka sina offentliga ekonomier avsevärt, vilket också skulle göra placerare villiga att finansiera underskottet i deras finanser med mer måttliga räntor. Många länder har redan under en längre tid varit beroende av ECB:s köpprogram. Men denna gång är situationen en annan, eftersom inflationen ligger klart över centralbankens målnivå. Samtidigt får centralbanken under inga omständigheter förlora sin trovärdighet som upprätthållare av (en rimlig) inflation.

Balansgång mellan inflation och enighet i eurozonen

Den höga inflationen tvingar ECB att balansera mellan att dämpa prisökningen och för höga räntor på statslånen. För att motverka den tilltagande inflationen borde ECB höja styrräntan, avveckla köpprogrammen och minska sin balansräkning. Men om köpprogrammen läggs ned kommer det att höja räntorna för de svaga länderna och göra det svårare för dem att finansiera sina underskott.

Det finns ingen enkel lösning på denna ekvation. Det mest optimistiska perspektivet är att till exempel Italien inleder omfattande ekonomiska reformer som stärker investerarnas förtroende. För att ”det normala” ska fortsätta krävs att inflationen avtar, vilket skulle ge ECB möjligheten att meddela att ingen större åtstramning av penningpolitiken behövs. I ett sämre scenario bromsar inflationen inte in samtidigt som ECB tvingas höja räntorna för att stoppa prisökningen samt köpa statsobligationer för att förhindra en ny eurokris. Just nu ser det sämre alternativet mer sannolikt ut.

Marknadsöversikten är skriven av chefsekonom Lasse Corin.