Hållbart investerande i fokus i Monaco

I maj deltog jag i IMpower Fund Forum i Monaco. Det är en stor fondkonferens, där deltagarantalet i år låg på över 1400 med bl.a. fondbolag, placerare, portföljförvaltare och diverse fondrelaterade serviceproducenter. Resans huvudsyfte var att delta som panelist i en panel gällande senaste nytt om hållbara masskuldebrevslån och gröntvättens potentiella faror.

Scenerna var uppdelade mellan nio olika teman, men inte så överraskande fann jag mest intressanta presentationer på scenen för ”Hållbarhet och verkan”. Jag ville höra hur integrationen av hållbara teman i placeringsprocesser framskrider på marknaderna. Jag gladde mig åt att salen hade ett överflöd av lyssnare under hela konferensen, så det ter sig som att grönt och hållbart placerande samt verkan är viktigt för aktörerna på branschen.

Jag hann även diskutera med kolleger och placerare om de svåra och turbulenta marknaderna hittills i år. Flere av dem skakade på huvudet och konstaterade att det funnits få gömställen och att inledningen på året varit utmanande för den traditionella placeraren, oberoende om det varit i aktier eller räntor. Jag fick dock nys om att de snabbt stigande räntenivåerna fått placerare att öka sina ränteplaceringar, särskilt i Mellaneuropa. Den höga inflationen och dess varaktighet diskuterades en hel del och det fanns rätt olika syner på detta. Själv känns det fortfarande som att räntemarknaden prissätter lite väl många räntehöjningar för ECB, och framför allt i en lite väl hisnande takt. 

På torsdag morgon var det dags för vår panel, som modererades av Fabrizio Palmucci, som är en av de bärande krafterna hos Climate Bonds Iniative och en sann expert gällande analys av hållbara masskuldebrevslån. Han ställde frågor till oss panelister, förutom undertecknad till kollegor från Aegon och Fidelity, och det uppstod rätt goda diskussioner om ämnet. Själv tog jag fram frågor som placerare frågar av oss, av vilka den främsta torde vara ”måste man ge upp avkastning för att placera i hållbara masskuldebrevslån”? Detta kunde jag besvara med ett rungande nej. Det s.k. ”greeniumet”, d.v.s. skillanden mellan vanliga masskuldebrev och hållbara masskuldebrev är tillsvidare rätt blygsamma 2-5 räntepunkter till fördel för de hållbara, även om det finns större skillnader från fall till fall. Hur som helst ger gröna placeringar i medeltal lika god avkastning som vanliga placeringar tillsvidare.

Vi diskuterade även gröntvättens faror. Masskuldebrev knutna till ansvar och hållbarhet (sustainability-linked bonds) ses där som största problemet. Även om denna kategori ger flera branscher möjligheten att få grön finansiering anses hållbara handlingar i dessa lån vara bristfälliga. Utöver detta diskuterade vi även huruvida verkan kan mätas, vilket gav oss en god möjlighet att lyfta fram vår finska samarbetspartner Upright Project, som även hade en representant och paneldeltagare på plats.

Efter panelen stannade många lyssnare kvar för att fortsätta diskussionen bredvid scenen. Ett sammandrag av konferensen kunde vara att även om världens och marknadens nuvarande och största oro gäller kriget i Ukraina och inflationen verkar intresset och ambitionen gällande hållbara och gröna placeringar öka i en accelererande takt.

Blogginlägget är skrivet av portföljförvaltare Jonne Sandström.