Utvecklingen på tillväxtmarknaderna i ett åtstramat ränteklimat
Osäkerhetsfaktorerna i världsekonomin är fortfarande förhöjda. Ett av de stora temana för tillväxtmarknaderna (EM) har under den senaste tiden varit inflationen och de skärpta globala finansiella förhållandena, när de stora centralbankerna, som Fed och ECB, håller på att strama åt penningpolitiken. På båda sidor om Atlanten har man sett de högsta inflationssiffrorna på flera årtionden. Inom euroområdet har man ännu inte sett några tydliga signaler på inflationstoppen, medan USA:s senaste inflationssiffror, som var högre än väntat mätt med konsumentprisindex, väckte nya frågor om riktningen på prisutvecklingen i landet. Samtidigt har centralbankerna reagerat på den tilltagande inflationen med stora räntehöjningar.
Ur tillväxtmarknadernas perspektiv är det positivt att flera EM-länder för att tackla inflationen har börjat strama åt penningpolitiken redan i god tid före de utvecklade ekonomiernas (DM) centralbanker. Under Feds tre senaste räntehöjningscykler har EM-ränteskillnaderna till DM-räntorna till och med blivit måttligare, något som tyder på att riskpremierna förblivit relativt stabila. Det är visserligen fortfarande möjligt att förvänta sig räntehöjningar av centralbankerna i DM-länderna, men effekten på EM-länderna är inte nödvändigtvis negativ.
När det gäller inflationsutvecklingen har utmaningarna med produktionen och distributionen av råvaror varit en stor drivkraft. Rysslands anfall mot Ukraina har orsakat turbulens på energimarknaden och avsevärt ökat osäkerheten om den framtida prisutvecklingen. Trots att många EM-länder är råvarudrivna ekonomier, påverkar s.k. andra omgångens effekter inom inflationen priserna senast genom importerade produkter och inflationsförväntningar. Detta återspeglas också i räntorna på statsobligationer och den förväntade utvecklingen av räntorna. Till exempel har de medellånga räntorna i lokal valuta i länder med låg inkomstnivå (Frontier) historiskt sett korrelerat starkt med oljepriset.
På ett allmänt plan verkar EM-valutorna vara undervärderade på basis av de handelsviktade reella valutanivåerna. De regionala rotationerna från Östeuropa i början av året till följd av kriget i Ukraina har blivit måttligare och i synnerhet de positiva signalerna om vissa sydamerikanska länders ekonomiska utveckling har stött valutorna i de berörda länderna. Flera EM-valutor stimulerades också av EM-centralbankernas fortsatta räntehöjningar, och i fråga om Frontierländerna också via IMF:s stödpaket. Spridningen är visserligen fortfarande stor, vilket visar att EM-länderna är mycket olika sinsemellan.
På kort sikt finns det fortfarande risker för utvecklingen i tillväxtekonomierna. Kriget i Ukraina, den ihållande inflationen och de allt svårare globala finansieringsförhållandena ökar skuldhållbarhetsrisken på tillväxtmarknaden. På medellång sikt finns det dock en uppgångspotential och de nuvarande ränte- och valutavärderingsnivåerna ligger på attraktiva nivåer i ett historiskt perspektiv.